Lohärads Bygdegårdsförening
Utdrag från Ulla Lax text i "Vägar i Lohärad" 2003
På 1940-talet fanns ingen samlingslokal i Lohärad. Skolorna och bönehusen passade inte till alla verksamheter. Särskilt saknad ungdomarna lokal och då främst vintertid.
Lokalfrågan togs upp i kommunfulmäktige. Lohärad var en egen kommun på den tiden. Kyrkoherde Parry Meurling, som var socknens fränste auktoritet, föreslog att man skulle bygga en församlingsgård.
En kommitté tillsattes och i den ingick lanthandlare Alfred Nyberg, vilken omedelbart meddelade att han kunde ställa marken där kolugnarna låg till förfogande för en symboliska summa. Föreningarna visade stort intresse, särskilt Idrottsföreningen och LRF (föregångare till Lantbrukarnas Riksförbund) som erbjöd sig att ställa upp med frivilligt arbete. Byggmästare anlitades för ritningar och kostnadsförslag. Bygget skulle kosta 130 000 kronor.
Men innan utredningen blev klar med alla papper och tillstånd hann Lyhundra Kommun bildas 1952, i vilken Lohärad kom att ingå. Det blev till att börja om från början igen!
Den nya kommunen ville inte befatta sig med bygget utan rekomerderade i stället föreningarna i Lohärad att starta en byggnadsförening.
1953 bildades Lohärads Bygdegårdsförening, som anslöt sig till Bygdegårdarnas Riksförbund.
Efter många turer gick byggnadsuppdraget till byggmästare Paul Carlsson, Rimbo, för 188 500 kronor exklusive el och vatten. Byggnadskostnaderna slutade på 280 000 kronor och den kommunala borgen på 175 000 kr.
Arkitekt var Sven Sandström, Stockholm.
Efter alla sammankomster, pappersexerciser, besiktningar och kontroller invigdes gården högtidligen den 3 november 1956 med invigningstal av landshövding Gunnar Danielsson.
Gården hade blivit en av de vackraste och största i bygden. Invändigt stod Axel Skilving, Söderbyför den konstnärliga väggutsmyckningen. Lokalen var också utrustad med scen och loger. Piano, filmprojektor och högtalaranläggning köptes in, liksom den belysning som som fortfarande finns kvar.
Scenväggen pryddes senare med en målning av Hermine Bjerke, som en tid bodde i Malmen.
Scenen kom att användas både för amatörteater och resande teatersällskap. Även Riksteatern har gästat där.
Man hyrde ut ett par rum till Lyhundra Bibliotek och Idrottsföreningen fick hyra stora salen till bordtennis. I övrigt hyrde man ut till föreningar och enskilda fester.
Men de offentliga danserna ville man ha i egen regi, för inkomstbehovet var stort. Danserna blev mycket populära med kända artister som Lars Gullin, Bengt Hallberg och Britt-Inger Dreilik. Andra kända namn var bland andra Gnesta-Kalle, Lill-Babs och Lars Berghagen.
På 1960-1970 talen anordnades bland annat bingo, loppis och på senare år bakluckeloppis, pubkvällar och julmarknad.
